Det svänger fort…

Min pappa skickade sms i fredags vid 9- tiden och frågade om vi hade några planer för dagen och helgen. Nej, det hade vi inte, så, han slutade då och jag ringde för att väcka min mamma som var ledig för dagen. Gjorde därefter i ordning Saga och mig för en promenad och hemkomna från den tog vi tag i dammsugningen, Saga med sin batteri-drivna som låter sååååå in i bomben, och jag den som faktiskt gör någon skillnad 😉

Mamma och pappa dök upp vid 14:30, maken kom hem från jobbet vid 14:50 och efter lite intag av kaffe fick maken egentid hemma vid datorn och jag och saga fick egentid med mamma/mormor och pappa/morfar. Vi åkte nämligen ut i skogen för svampjakt. Vi hittade så det räckte till två smörgåsar… Hade vi däremot varit på jakt efter lingon hade vi kommit hem rika! Och så goda och söta de var!!! MUMS!

Lingon

Mitt magiska sällskap

Älskade dotter <3

Det blev en sen kväll men vid 21:30 slocknade Saga och vi vuxna njöt av tystnaden, och OS! Sveriges fotbollstjejer spelade final mot Tyskland, som tyvärr slutade med förlust, men hallå! De vann ett silver, helt otroligt! 

Vaknade i lördags, Saga med feber!!! Inga andra symptom på vad det kunde bero på dessutom! Febern steg och vi förberedde vårt middagssällskap att vi skulle dyka upp utan dotter men med både alvedon och Ipren i kroppen piggnade hon till och vi fick en jättemysig middag på stan med en mammakompis till mig och hennes familj. Väl hemma såg vi resultatet… Febern hade rusat igen och vid läggning låg den på 39,9! Vad Saga hade i natt vet jag inte men när hon kröp upp till oss var hon skållhet och jag tog beslut om mer alvedon. 

Och så var söndagen här… Sista söndagen innan sista semesterveckan… Tempen hos Saga hade faktiskt gått ner till 37,7 så vi gav oss ut på utflykt. Borensbergs och Kaffeteriet vid Göta Kanal. Vilket mysigt ställe!!!! Och pärlplattor till barnen! 

Saga kändes fortfarande sval efter fikat så vi fortsatte mot Motala! Hittade efter många om och men en öppen restaurang, Sjöglimten Café & Restaurang. Och ja, även detta var en kanonställe. Lagom stort och i mina ögon bra mat! Här började vi se att Saga blev hängig igen då inte ens pannkakorna lockade, trots utebliven frukost och en halv chokladboll innan. Och jo, väl hemma hade hon 39,4 igen. Men alvedon är grejen och vid läggningen var tempen nere på 37,7 igen. Får se vad morgondagen har att erbjuda med andra ord!

Till helgen kommer Per kompis Andreas ner till oss och ”pojkarna” ska till Flygdagarna. Saga tror jag är föga imponerad av det så vi får nog gå ner på stan och Stadsfesten som är. Vi har i alla fall bokat bord på Pinchos på eftermiddagen och då håller vi tummarna att Saga håller sig frisk, inte minst för att kunna gå till förskolan efter 9 veckor hemma! Hon längtar så enormt och frågar när hon ska få gå dit, så hon är såååå redo!

Ta hand om er!

De här två… Saga och morfar, kärlek
Nybakat lantbröd och kantareller
Lantbröd och kalljästa nybakade frallor

Livet ska inte bara levas, det ska firas!

Ett underbart och träffande citat från ett kort jag köpte i fredags. Anledningen till köpet var att min underbara vän Diana för ca ett år sedan fick besked om att hon hade bröstcancer. Aggressiv behandling inleddes, samtidigt som denna underbara kvinna började plugga till tandsköterska, och i mars, eller april, gjordes sista behandlingen och en helvetisk period var över och livet segrade!

Detta, just detta, firade vi under lördagen och från oss blev det självklart även rosa champagne, Moët, till kortet med citatet ovan. Tyckte det var så passande med rosa och det citatet.

Livet firades, tårar föll av glädje, att vi har kvar henne och hennes tacksamhet som hon visade oss för att vi funnits där (mycket tack vare hennes öppenhet) och att nu ska här levas! Bröllop hoppas vi snart hamnar på planeringen igen, 10 oktober 2015 var annars bestämt och klart och inbjudningarna hade kommit till oss inbjudna. Får se vad vi kan hitta på för den dagen för att fira ÄNNU mer, kärlek och liv, det bästa som finns.

Tack för att vi funnit varandra underbara Diana och tack för att även du gav fingret upp till cancern!

En enorm trötthet

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det väggen som hägrar?

Nja… Så går definitivt inte visan och jag önskar att jag INTE har rätt i min känsla… Men jag vet inte.

I måndags tittade en kollega på mig och sa: Du ser så otroligt trött ut, hur mår du egentligen? Svaret på den frågan var ju att jag inte varit helt frisk sedan i februari men frågan satte igång lite tankar.
Jag har INGEN som helst aning om hur den ”berömda och fruktade” väggen ser ut, jag har INGEN som helst längtan efter att ens se hur den närmar sig, men hur VET man OM den gör det? Och hur tusan gör man om man jobbar 100% och har en familj att ta hand om, oavsett om man arbetat 10 timmar (varit hemifrån 13 timmar) eller 6 timmar (varit hemifrån 9 timmar) för att INTE springa in i väggen som en ilsken tjur som inte fattar bättre?

Jag är inte en människa som gillar att vara hemma sjuk, inte få/kunna träffa kollegor (vissa av dem är vänner), få göra NYTTA i vardagen, så någon förbannad vägg är INTE välkommen hit, så är det bara.

Det är ingen hemlighet att jag letar dagligen efter nytt jobb, mest för att slippa pendlingen om sanningen ska fram, men det vore också så otroligt roligt att lära sig något nytt. Det riktigt spritter i kroppen så fort jag får någon litet uppdrag på nuv. arbetsplats så hjärnan skriker efter nya saker. I nuläget arbetar jag med ett litet uppdrag gällande NetPromotorScore, och varje tillfälle vi träffas sitter jag nästan och skuttar på stolen, ge mig uppgifter, ge mig saker att sätta tänderna i!

Men, utan akademisk bakgrund, så står man sig ganska platt tyvärr. Jag kan kundservice och kundbemötande på mina fem fingrar, och gillar det! Att jag dessutom anser mig vara en fena på administrativa uppgifter borde inte göra mig mindre aktuell… Men, jag har det inte på papper… Det finns ingen högskola som gett mig betyg i arbetet jag gör. Tolka mig rätt nu, men jag har ”BARA” chefer som kan ge mig bra omdömen alt. rekommendera mig som en bra medarbetare.

Starta eget då? Jaha… jo, det skulle man ju kunna göra… MEN MED VAD? Det gäller att idén är så bra att man kan leva på det, inte arbeta ihjäl sig (då behöver jag liksom inte byta jobb…) och familjen ska inte bli lidande mer än de är idag.

Ja ja… 26 arbetsdagar kvar till en vecka föräldraledighet och fyra veckors semester, när de dagarna väl kommer löser jag av Per som haft sin ledighet så inte en enda dag får vi tillsammans. Saga får en magisk sommar har vi konstaterat 🙂

Ta hand om er och njut av solen när den kikar fram!!!

Trött…

Trött är bara förnamnet. Jag är trött ända in i själen. Låg i soffan väl hemkommen igår på fredagen (satt i kö på motorvägen hem i 30 minuter…) och får frågan av Per hur det är, om jag är uttråkad. Nej, sa jag, jag orkar bara knappt lyfta mitt finger för att byts kanal på tvn, orkar inte tänka på vad vi ska göra i helgen, veckohandla känns som att vi planerar att bestiga mount Everest…

Min egna prognos om varför jag mår så här är att jag sedan i februari varit sjuk på ett eller annat sätt. Började med förkylning, övergick i hosta som övergick i att jag vid djupandning omvandlade syre till koldioxid ut i lungorna. När jag väl började känna mig bättre i slutet av april kom halsflussen, sen illamående och yrsel som nu för två veckor sedan bröt ut i halsont, feber och återigen hosta. Nu är det ”bara” hosta kvar tack o lov men att efter att ha varit sängliggande fyra dagar ”unna” sig Kolmården med Saga på fredagen, ösa på med kalas på lördagen, shopping på söndagen och firandet av nationaldagen på måndagen… Ja… Att ta det lugnt är nog inte riktigt min grej…

Och… Det får jag betala för nu. 6 veckor kvar till semester för min del, Per börjar sin om två veckor. Vi har ingen semester ihop i år så ska vi någonstans är det över helgen när jag slutat… Kul va? 

Tur det finns filter så bilderna trots hur man mör blir någorlunda bra…

Nu får det vara nog!

Jag var ett halsbarn som liten, halsfluss i alla fall minst en gång per år. Det avtog i 20- årsåldern och jag tror jag var 22 kanske 23 när jag hade det sist. Men nu i maj var det daga igen. Lyckades dag två att få tid till vårdcentralen mot sköterskans vilja tror jag men väl där var det ingen tvekan!

Hemma en hel vecka och de följande två veckorna kantades av illamående och yrsel, måendet höll på att sabotera hela min och Pers helg i Stockholm, tidigt firande av femårig bröllopsdag. Men jag överlevde. Men måndagen tredje veckan var inte rolig. Envis som jag är tog jag mig till jobbet men väl där insåg jag, det kommer inte fungera. Så, det var bara att ta sig hem och lägga sig. Sov nästan resten av dagen!

På torsdagen när febern fortfarande låg runt 38 fick jag tid på vårdcentralen igen, risken fanns att halsflussen aldrig gått över. Men så var inte fallet. Infektion orsakat av virus i halsen, snuva i bihålorna och övre luftrörskatarr. Ipren och nässpray ordinerades. Och när jag insåg att Ipren hjälpte mot infektionen mådde jag bättre på bara några timmar! Så, saga och jag kunde på fredagen ha semester som planerat och i strålande sol och 30- gradig värme besöka Kolmårdens djurpark!

Magiskt och vår prinsessa mådde precis som en prinsessa! Tre år hann hon fylla också när mamman låg i sjuksängen. Var tog tiden vägen?

Kalas på lördagen och det blev succé! Puzzel, badrock, uv- kläder, böcker och cykel!

Hela helgen fick mig att få ny energi och förhoppningsvis orkar nu kroppen vara frisk resten av sommaren!

Bjuder på lite bilder och hoppas jag kommer uppdatera er mer flitigt när måendet är bättre 🙂

älskade tre- åring ❤️
skalmans bilar måste köras på kolmården!
mamma och dotter flyger skalmans luftballonger
Safari!
Stoooora kissekatter ?
välkommen svalka i värmen på Bamses värld
De flesta presenterna
Mormor, Saga, Mamma firar nationaldagen i Gamla Linköping
Morfar är favoriten enligt Saga