Studiedag i svampens tecken

Igår var det studiedag för lillstrumpa. I onsdags kom min pappa upp för att göra oss sällskap, vilket är mycket uppskattat!

Vi hade planerat att ge oss ut i skogen för att leta svamp och vi begav oss av. Nästan framme vid planerat moln såg vi en skogsväg och körde in. Hittade någon Karl Johan här och där och vände precis tillbaka när pappa såg en liten guldgruva. Inte många kantareller men det gav oss hopp. Hopp som var i onödan. Vi tog oss vidare men någon mer svamp blev det inte. Rensade upp lite burkar och trasigt glas i skogen men hittade mer kantareller på ICA än i skogen. Pappa och jag fick två underbart goda mackor var!

Tack pappa för att du var med oss!

Välkommen sköna maj!

Herregud så tyst det ekar här inne! Ber så hemskt mycket om ursäkt för detta.

Men vilken helg vi har haft!
Frågade min mamma och pappa lite spontant och snabbt inpå om de ville fira valborg hos oss. Detta frågade jag i torsdags. Maken hade varit hemma samma vecka för att han var förkyld men skulle jobba på fredagen. TRODDE VI!

Han vaknar med sprängande huvudvärk på fredagen och klarar inte ens av att äta upp frukosten. Du stannar hemma sa jag och lydig som han är (skämtsam ton nu) så gjorde han det.
En timme efter ankomst till jobbet får jag sms som gör mig helt säker på min egen diagnos av hans ”sjukdom”. MIGRÄN… Så, det blev att planera om dagen lite, från att jag skulle jobba till 18:30 blev det till att ringa förskolan och informera om att jag vabbar från 16:30 och hämtar därmed Saga så snart jag kommit till stan. Och vilken underbar lite sötnöt jag möttes av strax innan 17:30. Vår älskade lilla stora unge <3

Väl hemma blev det mat i magen för henne och sen mötte vi upp mina föräldrar, som tog beslut att komma upp trots sjukdom hos maken och det är jag så glad för!, utanför ICA för veckohandling.

I lördags var jag och åt frukost med en älskad vän som jag träffar på tok för sällan men nu tusan fick vi till 2 timmar i alla fall i lugn och ro, utan ungar som behövde kontrolleras hi hi hi
Väl hemma igen blev det mat i magen för lillstrumpan igen och sen gick vi mot stan för att hon skulle sova i vagnen och efter ett tag fick vi som vi ville.
Kastade i oss middag hemma (korv och fläskfilé med pommes och sallad med jordgubbar i) innan vi rusade iväg för att se MC- kortegen. Och vilken lycka för Saga! Hörselkåporna var på och hon skrek av glädje när det vinkades från cyklarna. Vi avslutade kvällen med en brasa som arrangerades i närheten av vårt område.

Tiden går fort när man har roligt och så även denna gången… Suck… Vi var i alla fall på Stafsäter Glass och smakade och köpte hallonmarmelad,  det var citrus och passionsfruktsmarmelad, ostkaka, hjort- korv och så klart glassen! Det var marknad på gården och alla utställare var så klart lokala och vad jag älskar det! Mer lokalt åt folket säger jag bara! Passade på att köpa bröd från Boställets vedugnsbageri. Värt varenda öre!
Lunch intogs på Landeryds Golfbana och skomakarlådan gick inte av för hackor. Deras potatismos hade jag nog kunnat köpa en ikea- påse av och tryckt i mig! MUMS!

Mamma och pappa for hemåt vid 17- tiden och det hann nog inte riktigt gå 10 minuter innan Saga med tårar i ögonen säger: Saknar mommo moffa… Älskade unge, det är du inte ensam om <3

Vänner

Jag har få vänner, det erkänner jag, men de jag har är oftast nära och jag känner mig otroligt lycklig och tacksam över att de finns i mitt liv.

Idag fick jag just den känslan två gånger, för två olika personer. Vi behöver inte gå in på detaljer men bara att de känner fötroende för mig att berätta privata och jobbiga saker gör mig otrolig glad. Att de LITAR på mig och känner att jag lyssnar bra.

Så, med den tacksamheten åkte jag hem, myste med min älskade lilla familj och stekte pannkakor, för att sen ta en varm dusch och lägga vår älskade Lillstrumpa i sängen och efter några minuter höra hennes andetag i babyvakten.

Ja, trots att de flesta dagar är kämpiga så är jag tacksam över mitt liv. Så är det bara. Punkt 😉

Känslan av…

Att inte vara älskad… Och då av sin egna dotter, som inte ens fyllt 3!!! Jisses… Att komma hem lagom mör vid 18:20, och vara som luft för henne. Inte en kram, inte en blick och det var bara pappa som gällde.
I vanliga fall brukar hon komma springande till dörren och kasta sig runt benen på mig, men något var annorlunda idag. Varken Per eller jag vet dock varför. Vi har inte den blekaste!

Tack o lov mjuknade hon efter ca 40 minuter men usch så jobbiga minuter det var! Saga har sedan hon föddes varit mammas flicka. Och jag har ångrat så många gånger att jag varit så mycket med henne med mera, men idag, när detta hände, kände jag att nej, jag går aldrig till jobbet igen, nu blir jag kvar hemma och bara är med min dotter. Men så vet jag också att jag aldrig kan ge henne den stimuleringen eller aktiveringen för att göra någon av oss nöjda. Förskolan är magisk på tack vare det! Så mycket de lär sig och eftersom Saga inte har syskon kommer mycket av dela med sig m.m. därifrån också. Även om vi just nu absolut inte får låna något av henne när vi leker, men det tar vi i ett annat läge.

Nu sussar hon i alla fall, mina uppgifter med engelskan är klar för dagen och jag har hunnit skriva ner lite snabbt om kommande inlämningsuppgift. Att analysera en målning. Känns bra att jag kommit igång även om det är på svenska jag skrivit nu men då har jag i alla fall stödord när jag översätter.

Näpp, om jag skulle försöka plöja några sidor i boken också kanske.

Kram

Älskade föräldrar

Alltså, mina föräldrar! Ni är bäst, glöm aldrig det!!! hihih

Vid 15- tiden ringde min pappa till min mobil. Jag hade då kund i örat så jag skickade meddelande om jag kunde ringa upp när jag var ledig. Får inom en minut svar från honom om de var välkomna upp på lite pizza ikväll… Eh… JA, så klart! Vill de sitta 4 timmar T/R för att hälsa på tänker jag inte säga nej när jag inte har annat bokat!

När jag sen hämtar Saga 1 1/2 timme senare på förskolan och berättar att mormor och morfar är på väg ropar hon rakt ut: ÄLSKAR MORFAR! JAG ÄLSKAR MORFAR! Och mmmm, så är det. Morfar och Saga = sant kan man säga utan att överdriva hihi

Så, väl hemma, efter att dessutom fått veta att maken slutade tidigare och skulle hinna hem han också, så var det bara att ta fram dammsugaren så allt grus i hallen försvann i alla fall, och vid 18- tiden levererades pizzorna tillsammans med morföräldrarna. De satte sig precis  i bilen för att åka hem igen men gud så tacksam jag är för att de är precis så knasiga och spontana fortfarande som de var när jag var yngre, och fick haka på deras små resor oavsett om jag ville eller inte hihi

Såg på Timehop (app till i alla fall iPhone) att idag är det ett år sedan vi satt på barnakuten med en liten Saga som inte kunde andas och syresätta sig så bra… Jisses så snabbt tiden går samtidigt som det känns som igår vi var där. Älskade unge, jag kommer göra ALLT för dig resten av mitt liv, ALLT!!!! <3