Känner mig… dum

Jag har sedan ett bra tag tillbaka… Snart fyra år faktiskt, haft problem med att mina nyckelben vrider sig i sitt ”fäste”… Den person jag gått till, som jag fram till igår har avgudat då han gjort mig smärtfri, sa senast för två veckor sedan att det inte går att göra något åt, det är som när axlar börjar hoppa, de fortsätter att hoppa.
Ok, var min tanke, jag måste kontakta sjukvården eftersom jag inte kan leva på det sättet och dessutom blir fattig på köpet av att springa för att få de satta på plats igen en gång i veckan… men… Under julhelgen blev det lite värre och ett besök var oundvikligt, bara två veckor efter senaste korrigeringen Men för att slippa åka 10 mil t/r för att göra detta bokade jag tid hos den naprapat jag var hos i somras. Och där var det andra visor!

Det jag råkar ut för ser naprapaten ofta hos trafikoffer som råkat ut för krockar o.s.v., samt hos hockeyspelare som tar många smällar med axlarna. Vi pratade lite till och jag kom på att basketen som jag ändå spelade i ca 11 år är inte riktigt så kontaktfri som många tror, det är många axlar mot axlar o.s.v. som man tar emot och ja, många små blir ett stort problem… Att jag dessutom, sedan jag slutade spela, knappt tränat annat än snabba promenader, har gjort att de bröstmuskler som håller nere nyckelbenen mer eller mindre inte finns kvar och då åker de så klart upp eftersom jag kämpar med min hållning och framåtvridna axlar… jag ”skapar” alltså problemet själv. Inte det roligaste att höra då man trott att man gjort allt rätt, men hellre höra sanningen och börja göra något åt det än tro att det är något jag kanske skulle kunnat ge Saga som ”arv”… Så, nu ska här tränas bröstmuskler i ca 2 månader, varje dag, hemma och med gummiband. Sen kanske vi ska öka den delen men samtidigt träna lite försiktigt rygg… Ber till gudarna att detta kommer fungera, åååhhhh vad jag hoppas på det!

Näpp, nog om problem. Nu ska jag njuta av den frostiga utsikten med en kopp te och hoppas att Lillstrumpa sover ett tag till ute på balkongen, där hon sover som bäst. Älskade unge <3

Ytligt? Mycket möjligt

Jag är så lyckligt lottad över att vi fått vår älskade dotter, så efterlängtad och som vi har kämpat för att just hon skulle hitta till oss. MEN, det finns en baksida också, en kroppslig sådan.

Och då är det INTE mitt midjemått eller de numera lite större låren jag syftar på utan brösten. Jag har redan flaggat för min älskade make om att blir de inte MYCKET mindre i storlek efter att jag slutat amma så är det en bröstreducering som önskas i 35- årspresent. Och det oavsett om vi behöver ta lån för det eller ej. Kanske i motsatts till en del andra så AVSKYR jag mina stora bröst, känner mig INTE kvinnlig (om man inte ser till att jag har möjlighet att ge mitt barn mat) med två bomber som mer eller mindre hoppar/skumpar runt under hakan på mig. Det är varmt, de väger och INGET sitter snyggt.

Då jag har haft betydligt mindre byst andra somrar bävade jag för att köpa ny bikini, men att strunta i en fin solbränna bara för att jag inte ”vågade” inse fakta över storleken, nej, inget alternativ. I veckan gick jag in på Twilfit, denna underbara butik med sååååå hjälpsam personal (i alla fall här i Linköping), travade rakt fram till en av tjejerna som jobbade och sa som det var:

– Kan du hjälp mig med att hitta en bikiniöverdel som täcker dessa två mjölkbomber?

Minen på tjejen var nästan lite betalbar men då var det bara att förklara lite närmre: Jag ammar för tillfället och har ingen som helst aning om storlek och de topparna jag har hemma funkar inte…

Vi tittade först på det som fanns på rea, provade 75D, men precis som på topparna hemma så vällde brösten ut åt alla håll. Hon gick iväg för att hämta en E och en F men kom tillbaka ganska snabbt… Sorry, vi har inget på rea i den storleken. Ooooookej… Hmm… kan du hämta någon i rätt storlek som inte är för dyr då jag troligen (förhoppningsvis) inte ska använda den nästa år? Tillbaka kommer hon med både en E och en F och F:n satt klockrent! MEN F?!?!?!??!!? Vad f*n hände??? Jag är sån som vägrar att köpa en storlek jag VILL ha utan köper en som passar kroppen så det var inga problem men SÅ stora trodde jag inte att de var!

Men men… under 2015 blir det troligen en operation för mig, kosta vad det kosta vill, och boobsen ska ner i storlek. Innan Saga ”flyttade in” hade jag 70 C, perfekt i mina ögon. De fanns där men tog ingen plats. Och är det så att de utan en operation blir i samma storlek men som taxöron, ja, då är det Pers beslut om han vill ha lite fasta boobisar att ta på, för jag kommer vara nöjd bara de blir avsevärt mycket mindre.

Näpp, nu ska jag njuta av söndagen, av en sovande dotter i vagnen på balkongen, och njuta av livet ihop med min älskade, underbara make.

Puss på er!

(Och Satu och Jonas, jag vet att ni har det underbart i Italien, men nu vill jag att ni kommer hem, saknar er!!!! <3)

Trött :(

För andra natten i rad har jag sovit (rent ut sagt) SKITDÅLIGT! Drömmer konstigt( inatt var det att jag hade fått tuberkolos och hade avskeddsamtal med Per att vi inte skulle bli gamla ihop, sa farväl till mina närmsta vänner osv) jag sover oroligt, sover lätt och kommer på något sätt inte till ro… Det är LIIIITE frustrerande med tanke på att våra kunder är tyvärr fortfarande strömlösa och min energi måste jag lägga på dem och nu väntas en NY storm. Jo man tackar! Jag testade att ligga på spikmattan igår kväll vilket jag blir såååå trött av och lyckades somna snabbt efter att jag lagt ifrån mig mattan, men vaknar ändå till liv när Per kom hem, svårt att somna om. Vaknade när han kom och la sig och låg bra och vred och vände på mig. Vaknade vid 04 i natt och låg bara och tittade i taket, och nu vet jag inte vad jag funderade på men något är ju inte som det ska…

Resfeber, nej, inte redan för tusan gubbar, vi åker ju inte förrän i mars! Stressad? För vaddå?

Nepp, nu får gärna helgen komma så jag får trötta ut mig i köket, dricka skumpa, vin, äta god och fet mat och bara vara!