Dag 27

Uppgång… 67,8 kg idag. Vet inte om det gått fel någonstans då jag gått mer än vanligt och ätit enligt plan. Kan vara eventuella muskler som faktiskt väger mer än fett för jag känner mig smidigare. Sen kan jag ha vätska i kroppen också p.g.a. pågående mens.

Idag har det blivit mindre av planen kan jag säga. Medarbetardag med jobbet. Vi har suttit ner och vi har ätit… kanske tur blodomloppet är på torsdag… vill ju så få detta att fungera. Att få ett hälsosamt synsätt till gott bröd och goda bakade saker och godis. Det behöver inte vara bakat så fort det ska firas o.s.v.

Nya tag imorgon… eller inte. Utbildning med ännu mer sittande… 

ta hand om er!

Vattkoppor 

Även i år hälsar vi Vabruari välkommen. Eller ja… inte frivilligt…

Vattkoppor på lilla älsklingen sedan igår och maken är föga förtjust då han var hemma förra veckan för egen del, vrålförkyld och nu får han vabba då jag i nuläget inte har någon som kan hoppa in o ta mitt jobb… men imorgon börjar den upplärningen, för vad händer om JAG blir sjuk? 

Saga är kanonduktig och säger till när det kliar så vi kan ha på kylbalsam. Febern är jobbig men hanterbar utan alvedon tack o lov. 

Nu ska jag alldeles strax ta fighten om läggning och dessförinnan borstning av kalufs….

Hoppas ni klarat er bättre! 

Vattkoppor

Love it!


Ja, vad mer kan man säga om denna klänningen från Lindex?! Full med hjärtan och så olikt mig i färger men så underbar! 

Bra första inlägg på länge va?

Annars går mina tankar till en vän som är på begravning av en mycket älskad mormor som äntligen fått somna in men som är så otroligt saknad av hennes barnbarn…

Melodifestivalen kör igång idag… Ska vi titta? Tveksamt… 

Önskar er i övrigt en riktigt bra helg, nästa vecka säger jag hej då till kollegan som tog det bästa beslutet, att anställa mig! Hon går vidare vilket jag inte kan vara arg för, men kommer sakna henne… 

Det var en gång…

Japp, precis så börjar inbjudan till vår personalfest. Och just det har gett mig ångest för om jag ska gå eller inte. Jag vill inte göra något halvdant och framför allt inte när det gäller maskerad, då ska det vara allt eller inget. Har pratat med en av de som arrangerar och han försöker om och om igen att övertyga mig om att det finns de som inte klär ut sig och det ÄR OK! Men så sent som igår kväll satt jag och letade efter kläder och fastnade för en klänning från Chi Chi London och vips, rödluvan vill jag vara! Men då ska det vara cape till och vips var vi också uppe i en summa på över 1000kr för att gå på en fest… Nja… Nej, jag går inte blev beslutet.

Men, så pratade jag med en annan kollega idag om det och kom fram till att jo, jag SKA gå och jag ska INTE klä ut mig! Den lilla svarta trotjänaren kommer att få åka på och gå på fest med mig. Ska bara hitta ett par lite roligare strumpbyxor som kan förgylla allt svarta då även skorna kommer att vara svarta.

Frågade en annan kollega som jag vet ska gå om vi kunde göra i ordning oss ihop eftersom jag inte vill gå hem mellan jobb och fest då jag vet att Saga tycker det är jättejobbigt när jag går igen, och jodå. Vi två och en flaska Sangría ska fördriva tiden och göra i ordning oss tillsammans. Men så sa hon, du ska inte vara ”Lilla spöket Laban” då? Det är faktiskt inte så svårt, ett vitt lakan och vips! Ja, varför inte… Enda problemet är att jag inte kan dricka i det då jag inte tänkte göra öppning för munnen… Men, det är två veckor kvar så den lilla detaljen hinner jag fundera på.

Jaha… teet svalnar och det är dags för lillstrumpan att krypa ner i sängen. Ville bara skriva av mig lite. Kram på er!

Tre veckor, som försvann

Ja, precis som rubriken säger så känns det som att de tre senaste veckorna bara har försvunnit. Jag kan inte minnas att jag någonsin känt att 8 timmar gått så fort, eller tre veckor. Aldrig! Inte ens semesterveckor har gått så här fort.

Är det då ett bra betyg, att jag trivs på min nya arbetsplats? Jag tror, och jag hoppas det! Jag har haft lugnare stunder och då tänkt att urk, det kommer gå så långsamt, men de där stunderna har inte varat länge och vips, så är man inne i det igen! Och mer kommer det att bli! Alla uppdrag har jag inte lärt mig ännu och jag ser fram emot att få bolla fler uppdrag dagligen med glädje. Lösa det som kan uppstå och ge den service jag är bra på att ge!

Det jag dock  måste erkänna är att eftersom jag inte har någon tid egentligen för mig själv, förrän jag nästan däckar i soffan på kvällarna, så är tålamodet mer eller mindre obefintligt. Saga har så klart fått höra mammas lite högre stämma lite mer än vanligt, är annars av den filosofin att det inte hjälper att höja rösten utan att prata om saker i lugn ton o.s.v. Men… Jag har så mycket i skallen som jag inte rett ut så det jag ska arbeta med när Per nästa vecka åker till U.S.A. är att faktiskt kompensera vår älskade lillstrumpa med att vara den mamman jag vill vara.

Näpp. Nu går maken utanför dörren för ett biobesök. Jag ska fortsätta sippa på skumpan som inhandlades idag för att fira återigen nya jobbet. Och SÅ tacksam jag är över denna chansen, tror inte jag någonsin kommer kunna tacka eller bevisa de som tog beslutet att de gjorde rätt. Hoppas att de märker det istället.

Ta hand om varandra!