Bakslag

Gick tillbaka till jobbet i torsdags, redo för att jobba och göra det jag älskar att göra 🙂 Kände mig lite svag men tog det lugnt eftersom vår superba väktare var i receptionen också. I nuläget är han guld värd och framför allt då eftersom jag kunde göra allt som inte hade med att ta emot besökare att göra. Kände mig så pass pigg att jag tog mig till ridskolan på kvällen. Visst, jag var trött men kroppen kändes bra och halsen gjorde inte ont.

Tog mig till jobbet i fredags igen, efter 5 timmar och 40 minuter sömn… Saga kom in vid 05:05 för att visa att hon fått en guldpeng istället för sin tappade tand! Tack älskade hjärtat, den la mamma dit fem minuter efter att du somnade 😉

Vid 10- tiden började jag känna mig skakig. När jag tänker tillbaka gjorde jag det även i torsdags, och i måndags och tisdags…
Vid lunch bad jag Jonas följa med mig på en promenad, tänkte att det kanske kunde hjälpa. Köpte lite blommor till vår fika- leverantör då de ställt ut magiskt bra under veckorna efter valet. På vägen tillbaka till jobbet behövde jag stanna flera gånger, det snurrade och jag kände mig svag. Väl tillbaka på jobbet fick jag ta mitt förnuft till fånga efter mycket prat med både Jonas och Veronika. Det var dags att bege mig hemåt. Jonas körde hem mig vilket var jättesnällt och det var tur… Sov i över 2 timmar efter det. Eller ja, pratade med vårdcentralen först då jag inte var säker på om det var antibiotikan jag mådde dåligt av eller att jag gick tillbaka för tidigt.

Idag, söndag, tror jag att jag vet en bidragande orsak till måendet. Ja, jag gick tillbaka för tidigt men… Kroppen reagerar på kaffet! Jag upplevde nämligen exakt samma sak igår när jag var iväg och veckohandlade. Tur det inte var mer folk i butiken då jag behövde stanna flera gånger och luta mig över vagnen. Tack o lov mådde jag bättre när det var dags för Saga att rida och stallvärden inte kunde hjälpa till med att springa p.g.a. att en annan behövde hjälpen mer efter en incident och jag erbjöd dem ”vår” tjej. Men, jag upplevde samma skakighet idag också efter kaffet så, imorgon kör vi en kopp, PUNKT!

Angående ridningen i torsdags. Förra gången fick jag inte upp Mirexo (fjording) i galopp. Jag gav fel signaler och då vet stackarn så klart inte vad han ska göra. Denna gången skulle vi hoppa, som nybörjare gör vi det i trav men proffsen galopperar. Mitt i övningen sätter han av i galopp, jag fångar detta och tar det hinder vi skulle över i galopp. Frågar vår lärare sen om jag får ta det i galopp eftersom det är mest naturligt för honom och får ett ja, bara jag inte tar bommarna på marken annat än i galopp. Och vilken känsla! Halleluja!!! Så lycklig över att Mirexo kände förtroende på att jag inte skulle flyga av. Gick på moln trots mitt mående i fredags och det bubblade i mig bara vid tanken. Underbara hästar!

Nä, dricka lite vitt te kanske och fortsätta vila så jag blir redo för lite matlagning om någon timme samt morgondagen som innebär både jobb och simskola. Hoppas ni haft en bra helg!

Dag 22

Onsdag, som känns som fredag. En heldag med utbildning men jag började strax efter kl 7 då morgonen med Saga flöt på så fantastiskt bra. Började med att hämta ett paket till en av våra enheter som de frågade efter igår, men där aviseringen från början gick som e-post. Bra att komma på saker på kvällen. Jag såg påminnelsen men kom på först på kvällen att det måste varit just DET paketet de frågade efter.

Höll mig ifrån kanelbullen som det bjöds på under eftermiddagen men frallan på förmiddagen satte jag i mig med glädje.

Nu ikväll, för ja, jag uppdaterar faktiskt på rätt dag hihi, så blev det en promenad igen, precis som igår. SÅÅÅÅÅ skönt! Vilket väder vi har! Syrénen har börjat att blomma och sprider sin underbara doft och de söta rara liljekonvaljerna blir man knäsvag av att bara titta på.
Ja, det  är en bra dag som ni märker.

På fredag ska jag jobba. Vi har jouröppet i 4 timmar. Sen blir det att ta sig hemåt för att lösa av Per och då blir det tjejmys resten av dagen. Har inte den blekaste vad vi ska hitta på men det löser sig nog.

Ta hand om er och varandra <3

Det var en gång…

Japp, precis så börjar inbjudan till vår personalfest. Och just det har gett mig ångest för om jag ska gå eller inte. Jag vill inte göra något halvdant och framför allt inte när det gäller maskerad, då ska det vara allt eller inget. Har pratat med en av de som arrangerar och han försöker om och om igen att övertyga mig om att det finns de som inte klär ut sig och det ÄR OK! Men så sent som igår kväll satt jag och letade efter kläder och fastnade för en klänning från Chi Chi London och vips, rödluvan vill jag vara! Men då ska det vara cape till och vips var vi också uppe i en summa på över 1000kr för att gå på en fest… Nja… Nej, jag går inte blev beslutet.

Men, så pratade jag med en annan kollega idag om det och kom fram till att jo, jag SKA gå och jag ska INTE klä ut mig! Den lilla svarta trotjänaren kommer att få åka på och gå på fest med mig. Ska bara hitta ett par lite roligare strumpbyxor som kan förgylla allt svarta då även skorna kommer att vara svarta.

Frågade en annan kollega som jag vet ska gå om vi kunde göra i ordning oss ihop eftersom jag inte vill gå hem mellan jobb och fest då jag vet att Saga tycker det är jättejobbigt när jag går igen, och jodå. Vi två och en flaska Sangría ska fördriva tiden och göra i ordning oss tillsammans. Men så sa hon, du ska inte vara ”Lilla spöket Laban” då? Det är faktiskt inte så svårt, ett vitt lakan och vips! Ja, varför inte… Enda problemet är att jag inte kan dricka i det då jag inte tänkte göra öppning för munnen… Men, det är två veckor kvar så den lilla detaljen hinner jag fundera på.

Jaha… teet svalnar och det är dags för lillstrumpan att krypa ner i sängen. Ville bara skriva av mig lite. Kram på er!

Tre veckor, som försvann

Ja, precis som rubriken säger så känns det som att de tre senaste veckorna bara har försvunnit. Jag kan inte minnas att jag någonsin känt att 8 timmar gått så fort, eller tre veckor. Aldrig! Inte ens semesterveckor har gått så här fort.

Är det då ett bra betyg, att jag trivs på min nya arbetsplats? Jag tror, och jag hoppas det! Jag har haft lugnare stunder och då tänkt att urk, det kommer gå så långsamt, men de där stunderna har inte varat länge och vips, så är man inne i det igen! Och mer kommer det att bli! Alla uppdrag har jag inte lärt mig ännu och jag ser fram emot att få bolla fler uppdrag dagligen med glädje. Lösa det som kan uppstå och ge den service jag är bra på att ge!

Det jag dock  måste erkänna är att eftersom jag inte har någon tid egentligen för mig själv, förrän jag nästan däckar i soffan på kvällarna, så är tålamodet mer eller mindre obefintligt. Saga har så klart fått höra mammas lite högre stämma lite mer än vanligt, är annars av den filosofin att det inte hjälper att höja rösten utan att prata om saker i lugn ton o.s.v. Men… Jag har så mycket i skallen som jag inte rett ut så det jag ska arbeta med när Per nästa vecka åker till U.S.A. är att faktiskt kompensera vår älskade lillstrumpa med att vara den mamman jag vill vara.

Näpp. Nu går maken utanför dörren för ett biobesök. Jag ska fortsätta sippa på skumpan som inhandlades idag för att fira återigen nya jobbet. Och SÅ tacksam jag är över denna chansen, tror inte jag någonsin kommer kunna tacka eller bevisa de som tog beslutet att de gjorde rätt. Hoppas att de märker det istället.

Ta hand om varandra!

Första dagen

Ja, så var då 3 oktober här, dagen som innebar en ny arbetsplats på GÅNGAVSTÅND hemifrån! Åh vilken känsla att kunna gå till jobbet på 10 minuter! Halleluja!

Att vara ny på en plats är inget för mig. Jag gillar att vara självgående och inte vara en svans på någon. Men, jag inser också att på ett ställe med 250 anställda och en stor myndighet med många frågor, så är det en omöjlighet att vara självgående efter en dag. Jag får en vecka på mig och ja, tusan om jag inte klarar det mesta på den tiden säger jag bara! Ha ha ha!

Så, hej Linköping, hej Länsstyrelsen Östergötland! Jag är här för att stanna! Hoppas ni känner exakt samma sak!