Jisses

Gårdagen var allt annat än bra för min del. Skitmorgon med lilla älsklingen och på vägen hem var det köer från helvetet! Tre varav två helt utan synlig anledning. Behöver jag säga att jag höll på att bryta ihop när det istället för att det tog knappt 50 minuter för mig att komma hem tog ca 75 minuter?

Men, min underbara morgon i alla fall skrev jag om till mamma via e-post, och jag måste delge er den då hon vek sig av skratt över hur jag skrev den:

Dotter som satte handen i sin yoghurt för att jag blandade müslin och yoghurten… Mamman fick efter det mens… Dottern ville inte ha jeansen HON plockade fram på kvällen, mamman godkände byte men sen ville dottern ÄNDÅ inte ta på sig dem utan mysa med sin tröja som hon skulle ha på sig till föris… Mamman tog en time out ute i trapphuset och sen tvingade hon på dottern både tröja och hängslebyxorna och satte en tofs utan borste så att dottern ser för jävlig ut i skallen… Dottern var lite gladare när vi gick ut ur lägenheten men nåde mamman om hon vek teckningsfanskapet som prompt skulle med tillbaka till föris… Dottern hade keps på skallen i alla fall…

Väl på plats på förskolans parkering så ser mamman att de spärrat av hela gångvägen från parkeringen till förskolan. Så mamman tog dottern på armen och sprang runt hela jävla engelska skolan så svetten började rinna… Mamman och dottern skildes som vänner med en puss och en lång kram.

Så. Hur många känner igen sig? Jag skickade samma text till två kollegor vilken en av dem svarade:

”Helt normalt och så det ska vara i en normalt ”galen” familj 🙂 ”

Ja, jag känner mig föga unik i händelserna men där och då höll jag verkligen på att få spel… Och att dagen sen fortsatte lite i samma sätt… Ja, det gjorde inte saken bättre.

Hoppas ni får en kanonbra dag!

Känslan av hjärnsläpp

Sorry för dåligt med uppdateringar just nu men engelska- kursen tar min tid, utöver att maken jobbar sent och jag har Saga själv. Kan då inte sätta mig med datorn innan hon sover, för nåde mig som mamma om jag gör det enligt henne 🙂

Men livet rullar på kan man väl säga, min förkylning håller ett hårt tag i min näsa men skam den som ger sig, den ska bort och det är jag som ska gå vinnande ur den striden! Punkt slut!

Att jag däremot fick för mig att rensa i bildbanken här på bloggen i söndags, ja, det ska jag INTE göra om, snälla, påminn mig om det om jag ens kommer på tanken igen! Självklart försvann ju bilderna även från inläggen och det var några stycken jag tog bort kan jag säga, men går ni så långt bak i tiden och hittar de inläggen, då får ni gilla läget helt enkelt för de är borta! Det lite ”komiska” är ändå att jag testade att ta bort en bild, kika på sidan och den låg kvar, men… Sidan var självklart inte uppdaterad så därför såg jag ju inte resultatet förrän det var för sent.

Jaja, man lär sig av sina misstag. Nu hägrar sängen för imorgon, precis som idag, ringer alarmet 05:15 för lite övertid INNAN arbetsdagens ord. start.

Ta hand om er och era kära och det går inte säga tillräckligt många gånger hur mycket någon betyder för er, kom ihåg det! <3

Upp och ner, ner och upp…

Lite som en Astrid Lindgrens- visa har denna dagen känts… Saga ropade vid 04:40, gick och hämtade henne… Men att somna om var kört. Slemhostan som hon brukar få vid förkylningar har kommit. 05:50 gav jag upp. Någon av oss kunde ju få sova i alla fall och det landade på Per (även denna gången). Lite ”Alla vi barn i Bullerbyn”- mys i soffan innan det blev frukost strax innan 7. Kaffe intogs mer eller mindre intravenöst eftersom huvudvärken från en annan planet intagit min skalle men, det går inte att gräva ner sig när man har en snart treåring i lägenheten, som för stunden inte går ihop med sin pappa… Utvecklingsfas ihop med förkylningskänslig??? Ja, för Saga alltså, inte pappa Per 😉

Strax innan 10 försvann Per ut genom dörren, klippa sig var hans första uppgift. Vi tjejer kom väl ut 10 minuter senare för promenad till biblioteket för att hämta lånekort och även få hjälp med en bok att låna, en bok som jag ska skriva en recension på i engelskan. Den jag ville haft, en Sherlock Holme’s- bok, fanns inte, de kunde ta hem den men eftersom jag AVSKYR att läsa på engelska och verkligen behöver all tid jag kan få innan inlämningen i slutet av mars valde jag en annan istället. Och jisses, det märks att senast jag lånade en bok, i ett annat län och annat bibliotek, var snart 20 (!!!!!???) år sedan. Men men, ut kom jag med både bok och lånekort!
Per mötte upp oss i stan och då var det te- inköp (till Sagas morfar) och det blev även ett till mig, ett svart te med namnet Vita Nätter… Hmm… hahaha, kunde inte låta bli att köpa det p.g.a. namnet! Jeans för pappan och apoteket för mig och sen unnade vi oss en pizza som lunch innan inköp av semlor skedde på Ronaldo’s Bread (BÄSTA SEMLORNA!!!). Saga däckade i vagnen på vägen hem och jag hann se 1 1/2 avsnitt av Gåsmamman och nu är jag färdig med den omgången och ja, TITTA PÅ DEN säger jag bara! Premiär snart på Kanal5.

Vad menade jag då med upp och ner i rubriken? Jo… Alltså… Är det en fas vid denna åldern? Lite mer än 2 1/2 är Saga nu och ena sekunden kan allt vara sol och gröna skogar för att nästa sekund liknas med upplösningen i Sagan om ringen… Jag hänger verkligen inte med. Och eftersom Per och Saga inte går ihop, troligen av just den anledningen (Per har nada tålamod) så får jag ta lasset, jag med huvudvärk, snor upp i ögonhålorna och noll ork så tar det minst sagt på krafterna. Men, självklart är hon världens goaste ändå! Hon ringde t.ex. sin morfar in en Elektrolux- magnet och skulle berätta att vi är sjuka hahaha… Det slutade med ett ”Face- time”- samtal med samma morfar.

Näpp, dags att ta tag i den där engelska boken nu kanske… Mello- mys? Nej, sedan det blev en massa deltävlingar är det verkligen inget för mig.

Kram på er!

Vad har jag gett mig in på????

Den frågan ställer jag mig nu, väldigt kritisk mot mig själv och vilka planer jag hade… Jag VET att jag kan, men jag vet inte hur… det löser sig, jag vet det och det är inte hela världen om jag får ändra studietakten lite men det är inte mitt MÅL! Jag är duktig detta ska jag fixa!
Och ja, självklart är det Engelska 6- kursen jag menar… Alltså… Glosor, grammatik… Ni fattar att det är ÖVER 15 år sedan jag läste glosor?! Jag tror det närmre är 17… För jag hoppade ju av kursen andra året på gymnasiet p.g.a. den fruktansvärt slappa läraren. Och med handen på hjärtat, jag tror det kommer kännas bättre av att ha fixat denna med ett G (numera C tror jag) än ett VG på en kurs om jag inte lärde mig något på…

Ja ja… nu ska jag nog kika på vad första inlämningen innebär, det är i alla fall muntligt och har något med presentation att göra… Håll tummarna för mig?

Känner mig… dum

Jag har sedan ett bra tag tillbaka… Snart fyra år faktiskt, haft problem med att mina nyckelben vrider sig i sitt ”fäste”… Den person jag gått till, som jag fram till igår har avgudat då han gjort mig smärtfri, sa senast för två veckor sedan att det inte går att göra något åt, det är som när axlar börjar hoppa, de fortsätter att hoppa.
Ok, var min tanke, jag måste kontakta sjukvården eftersom jag inte kan leva på det sättet och dessutom blir fattig på köpet av att springa för att få de satta på plats igen en gång i veckan… men… Under julhelgen blev det lite värre och ett besök var oundvikligt, bara två veckor efter senaste korrigeringen Men för att slippa åka 10 mil t/r för att göra detta bokade jag tid hos den naprapat jag var hos i somras. Och där var det andra visor!

Det jag råkar ut för ser naprapaten ofta hos trafikoffer som råkat ut för krockar o.s.v., samt hos hockeyspelare som tar många smällar med axlarna. Vi pratade lite till och jag kom på att basketen som jag ändå spelade i ca 11 år är inte riktigt så kontaktfri som många tror, det är många axlar mot axlar o.s.v. som man tar emot och ja, många små blir ett stort problem… Att jag dessutom, sedan jag slutade spela, knappt tränat annat än snabba promenader, har gjort att de bröstmuskler som håller nere nyckelbenen mer eller mindre inte finns kvar och då åker de så klart upp eftersom jag kämpar med min hållning och framåtvridna axlar… jag ”skapar” alltså problemet själv. Inte det roligaste att höra då man trott att man gjort allt rätt, men hellre höra sanningen och börja göra något åt det än tro att det är något jag kanske skulle kunnat ge Saga som ”arv”… Så, nu ska här tränas bröstmuskler i ca 2 månader, varje dag, hemma och med gummiband. Sen kanske vi ska öka den delen men samtidigt träna lite försiktigt rygg… Ber till gudarna att detta kommer fungera, åååhhhh vad jag hoppas på det!

Näpp, nog om problem. Nu ska jag njuta av den frostiga utsikten med en kopp te och hoppas att Lillstrumpa sover ett tag till ute på balkongen, där hon sover som bäst. Älskade unge <3