Bakslag

Gick tillbaka till jobbet i torsdags, redo för att jobba och göra det jag älskar att göra 🙂 Kände mig lite svag men tog det lugnt eftersom vår superba väktare var i receptionen också. I nuläget är han guld värd och framför allt då eftersom jag kunde göra allt som inte hade med att ta emot besökare att göra. Kände mig så pass pigg att jag tog mig till ridskolan på kvällen. Visst, jag var trött men kroppen kändes bra och halsen gjorde inte ont.

Tog mig till jobbet i fredags igen, efter 5 timmar och 40 minuter sömn… Saga kom in vid 05:05 för att visa att hon fått en guldpeng istället för sin tappade tand! Tack älskade hjärtat, den la mamma dit fem minuter efter att du somnade 😉

Vid 10- tiden började jag känna mig skakig. När jag tänker tillbaka gjorde jag det även i torsdags, och i måndags och tisdags…
Vid lunch bad jag Jonas följa med mig på en promenad, tänkte att det kanske kunde hjälpa. Köpte lite blommor till vår fika- leverantör då de ställt ut magiskt bra under veckorna efter valet. På vägen tillbaka till jobbet behövde jag stanna flera gånger, det snurrade och jag kände mig svag. Väl tillbaka på jobbet fick jag ta mitt förnuft till fånga efter mycket prat med både Jonas och Veronika. Det var dags att bege mig hemåt. Jonas körde hem mig vilket var jättesnällt och det var tur… Sov i över 2 timmar efter det. Eller ja, pratade med vårdcentralen först då jag inte var säker på om det var antibiotikan jag mådde dåligt av eller att jag gick tillbaka för tidigt.

Idag, söndag, tror jag att jag vet en bidragande orsak till måendet. Ja, jag gick tillbaka för tidigt men… Kroppen reagerar på kaffet! Jag upplevde nämligen exakt samma sak igår när jag var iväg och veckohandlade. Tur det inte var mer folk i butiken då jag behövde stanna flera gånger och luta mig över vagnen. Tack o lov mådde jag bättre när det var dags för Saga att rida och stallvärden inte kunde hjälpa till med att springa p.g.a. att en annan behövde hjälpen mer efter en incident och jag erbjöd dem ”vår” tjej. Men, jag upplevde samma skakighet idag också efter kaffet så, imorgon kör vi en kopp, PUNKT!

Angående ridningen i torsdags. Förra gången fick jag inte upp Mirexo (fjording) i galopp. Jag gav fel signaler och då vet stackarn så klart inte vad han ska göra. Denna gången skulle vi hoppa, som nybörjare gör vi det i trav men proffsen galopperar. Mitt i övningen sätter han av i galopp, jag fångar detta och tar det hinder vi skulle över i galopp. Frågar vår lärare sen om jag får ta det i galopp eftersom det är mest naturligt för honom och får ett ja, bara jag inte tar bommarna på marken annat än i galopp. Och vilken känsla! Halleluja!!! Så lycklig över att Mirexo kände förtroende på att jag inte skulle flyga av. Gick på moln trots mitt mående i fredags och det bubblade i mig bara vid tanken. Underbara hästar!

Nä, dricka lite vitt te kanske och fortsätta vila så jag blir redo för lite matlagning om någon timme samt morgondagen som innebär både jobb och simskola. Hoppas ni haft en bra helg!

Dag 18

Ok… Första smällen… En maräng i ENORM storlek… En tugga… Vad fasen gör jag var den tanke som kom direkt, och ut for samma tugga ner i papperskorgen… Så egentligen räknas den nog inte men jag är ändå besviken på mig att jag inte lyckades stå emot helt… Men men, även misstag blir man starkare av har jag hört.

Annars har det varit en helt HYSTERISK dag. En av mina närmsta kollegor fick vabba och den andra riktigt nära slutade kl. 13 och hade innan dess en utbildning. Jag tror inte jag satt ner på min stol 5 minuter sammanhängande en enda gång idag, INTE EN! hahahah… En av de andra kollegorna bara tittade på mig vid ett tillfälle och frågade om röken ur mina öron var varm hihi. Men det var en sådan dag som man bara kan garva åt allt då det inte blir ett dugg bättre av att gråta eller skrika eller vara arg.

Idag blev det dock ingen promenad. Veckohandlingen behövde göras så det blev att ta sig hem, göra middag, lägga Saga och sen åka då Per bokat biobiljett till kl 21. Ska se om jag kan få kraft att göra yoga i alla fall, kan kroppen behöva. Frågan är styrke- pass eller avslappning hahaahah

Imorgon är det lördag och på eftermiddagen väntar ett besök på Pinchos. Jag har lovat mig själv att max fyra rätter och en efterrätt får det bli. MAX! Men men… Gott är det så det går nog bra.

Ta hand om er och ha en fantastisk helg!

Fortsätt hålla tummarna

I fredags fick jag besked från ett av företagen jag sökt jobb hos att de gått vidare med andra sökande. Suck… Där skönk det självförtroendet… men men… En kvarstår och efter ett samtal med eventuella nya chefen är det fortfarande en bra, men otroligt nervös känsla kvar i magen. Jag hoppas så innerligt att få börja där, att få visa vad jag kan, att få lära känna nya kollegor, att få rycka in där det behövs och bara göra det är jag är bra på!

Så snälla, fortsätt hålla tummarna för jag vill SÅ gärna ha detta jobbet, jag skulle passa SÅ bra där och jag hoppas bara att de jag hade intervjun med känner precis samma sak som mig. Att just JAG är den de söker till platsen som finns ledig!

Livet ska inte bara levas, det ska firas!

Ett underbart och träffande citat från ett kort jag köpte i fredags. Anledningen till köpet var att min underbara vän Diana för ca ett år sedan fick besked om att hon hade bröstcancer. Aggressiv behandling inleddes, samtidigt som denna underbara kvinna började plugga till tandsköterska, och i mars, eller april, gjordes sista behandlingen och en helvetisk period var över och livet segrade!

Detta, just detta, firade vi under lördagen och från oss blev det självklart även rosa champagne, Moët, till kortet med citatet ovan. Tyckte det var så passande med rosa och det citatet.

Livet firades, tårar föll av glädje, att vi har kvar henne och hennes tacksamhet som hon visade oss för att vi funnits där (mycket tack vare hennes öppenhet) och att nu ska här levas! Bröllop hoppas vi snart hamnar på planeringen igen, 10 oktober 2015 var annars bestämt och klart och inbjudningarna hade kommit till oss inbjudna. Får se vad vi kan hitta på för den dagen för att fira ÄNNU mer, kärlek och liv, det bästa som finns.

Tack för att vi funnit varandra underbara Diana och tack för att även du gav fingret upp till cancern!

En enorm trötthet

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det väggen som hägrar?

Nja… Så går definitivt inte visan och jag önskar att jag INTE har rätt i min känsla… Men jag vet inte.

I måndags tittade en kollega på mig och sa: Du ser så otroligt trött ut, hur mår du egentligen? Svaret på den frågan var ju att jag inte varit helt frisk sedan i februari men frågan satte igång lite tankar.
Jag har INGEN som helst aning om hur den ”berömda och fruktade” väggen ser ut, jag har INGEN som helst längtan efter att ens se hur den närmar sig, men hur VET man OM den gör det? Och hur tusan gör man om man jobbar 100% och har en familj att ta hand om, oavsett om man arbetat 10 timmar (varit hemifrån 13 timmar) eller 6 timmar (varit hemifrån 9 timmar) för att INTE springa in i väggen som en ilsken tjur som inte fattar bättre?

Jag är inte en människa som gillar att vara hemma sjuk, inte få/kunna träffa kollegor (vissa av dem är vänner), få göra NYTTA i vardagen, så någon förbannad vägg är INTE välkommen hit, så är det bara.

Det är ingen hemlighet att jag letar dagligen efter nytt jobb, mest för att slippa pendlingen om sanningen ska fram, men det vore också så otroligt roligt att lära sig något nytt. Det riktigt spritter i kroppen så fort jag får någon litet uppdrag på nuv. arbetsplats så hjärnan skriker efter nya saker. I nuläget arbetar jag med ett litet uppdrag gällande NetPromotorScore, och varje tillfälle vi träffas sitter jag nästan och skuttar på stolen, ge mig uppgifter, ge mig saker att sätta tänderna i!

Men, utan akademisk bakgrund, så står man sig ganska platt tyvärr. Jag kan kundservice och kundbemötande på mina fem fingrar, och gillar det! Att jag dessutom anser mig vara en fena på administrativa uppgifter borde inte göra mig mindre aktuell… Men, jag har det inte på papper… Det finns ingen högskola som gett mig betyg i arbetet jag gör. Tolka mig rätt nu, men jag har ”BARA” chefer som kan ge mig bra omdömen alt. rekommendera mig som en bra medarbetare.

Starta eget då? Jaha… jo, det skulle man ju kunna göra… MEN MED VAD? Det gäller att idén är så bra att man kan leva på det, inte arbeta ihjäl sig (då behöver jag liksom inte byta jobb…) och familjen ska inte bli lidande mer än de är idag.

Ja ja… 26 arbetsdagar kvar till en vecka föräldraledighet och fyra veckors semester, när de dagarna väl kommer löser jag av Per som haft sin ledighet så inte en enda dag får vi tillsammans. Saga får en magisk sommar har vi konstaterat 🙂

Ta hand om er och njut av solen när den kikar fram!!!