Tre veckor, som försvann

Ja, precis som rubriken säger så känns det som att de tre senaste veckorna bara har försvunnit. Jag kan inte minnas att jag någonsin känt att 8 timmar gått så fort, eller tre veckor. Aldrig! Inte ens semesterveckor har gått så här fort.

Är det då ett bra betyg, att jag trivs på min nya arbetsplats? Jag tror, och jag hoppas det! Jag har haft lugnare stunder och då tänkt att urk, det kommer gå så långsamt, men de där stunderna har inte varat länge och vips, så är man inne i det igen! Och mer kommer det att bli! Alla uppdrag har jag inte lärt mig ännu och jag ser fram emot att få bolla fler uppdrag dagligen med glädje. Lösa det som kan uppstå och ge den service jag är bra på att ge!

Det jag dock  måste erkänna är att eftersom jag inte har någon tid egentligen för mig själv, förrän jag nästan däckar i soffan på kvällarna, så är tålamodet mer eller mindre obefintligt. Saga har så klart fått höra mammas lite högre stämma lite mer än vanligt, är annars av den filosofin att det inte hjälper att höja rösten utan att prata om saker i lugn ton o.s.v. Men… Jag har så mycket i skallen som jag inte rett ut så det jag ska arbeta med när Per nästa vecka åker till U.S.A. är att faktiskt kompensera vår älskade lillstrumpa med att vara den mamman jag vill vara.

Näpp. Nu går maken utanför dörren för ett biobesök. Jag ska fortsätta sippa på skumpan som inhandlades idag för att fira återigen nya jobbet. Och SÅ tacksam jag är över denna chansen, tror inte jag någonsin kommer kunna tacka eller bevisa de som tog beslutet att de gjorde rätt. Hoppas att de märker det istället.

Ta hand om varandra!

Tyst här inne

Jisses så det kan bli… Hade planerat att ge er en uppdatering redan i söndags, men ibland sker det saker man inte rår för…

Vi var lediga i torsdags, Saga och jag i alla fall. Per jobbade över. Och så var vi lediga även i fredags men när Per hade slutat så åkte vi direkt mot Norrtälje och älskade svärfar och farfar. Sista gången i huset innan en annan familj flyttar in. På lördagen var vi och badade i deras relativt nya badhus i Norrtälje. Kanonbra barnbassäng, men sen var det, i mina ögon, inte så mycket mer… Lite besviken för egen del men Saga älskade det! Åt lunch med vänner på stan, fina Isabelle och Robin och deras lille William. Ed’s burger stod för maten och det stället kan rekommenderas om ni har ”vägarna förbi”.
Efter maten satte vi oss i bilen och åkte till svärfars nya hus. Mitt ute i skogen i en röd liten stuga, eller nja, hus är det ju faktiskt, men färgen är röd hihi! Lillstrumpan sov hela resan och när vi var ur bilen en snabbis slog det mig hur FORT det blir EXTREMT varmt i bilen, trots skugga! Linda Blom skrev ett kanonbra inlägg om just detta, som rör både barn och djur, så tänk er för innan ni kliver ur bilen och lämnar någon som andas kvar i den!

I söndags var vi på stan och åt lite glass innan hemfärd. Och det var på hemfärden det smällde till! Det var som om någon satt en golfboll i halsen på mig… Jaha tänkte jag… Bara att gilla läget. Väl hemma blev det bara värre och värre och jag insåg, att jobba på måndagen var bara att glömma. I måndags låg jag däckad och spydde slem vid lunchtid. Per insåg att vab var ett måste för hans del då jag inte var i stånd att ta hand om Saga efter hämtning vid 16:30. I tisdags ringde jag VC och bad om en tid då jag misstänkte halsfluss. Jag fick en tid men också med kommentaren: Du låter inte så grötig som man gör vid halsfluss men kom du…
Skönt att visa att de faktiskt kan ha fel! Inga tveksamheter där inte och apoteket besöktes efter att allt var klart. Först idag torsdag känner jag mig mer ok, så pass att jag kan sitta i soffan och skriva detta i alla fall. Men öppnar munnen gör jag inte gärna…

Men idag ska Per få jobba igen och Saga är redan på förskolan så det blir till att ta igen sig för att orka med kvällen med en rätt bångstyrig snart treåring.

Ta hand om er och varandra!

Vänner

Jag har få vänner, det erkänner jag, men de jag har är oftast nära och jag känner mig otroligt lycklig och tacksam över att de finns i mitt liv.

Idag fick jag just den känslan två gånger, för två olika personer. Vi behöver inte gå in på detaljer men bara att de känner fötroende för mig att berätta privata och jobbiga saker gör mig otrolig glad. Att de LITAR på mig och känner att jag lyssnar bra.

Så, med den tacksamheten åkte jag hem, myste med min älskade lilla familj och stekte pannkakor, för att sen ta en varm dusch och lägga vår älskade Lillstrumpa i sängen och efter några minuter höra hennes andetag i babyvakten.

Ja, trots att de flesta dagar är kämpiga så är jag tacksam över mitt liv. Så är det bara. Punkt 😉

Känslan av…

Att inte vara älskad… Och då av sin egna dotter, som inte ens fyllt 3!!! Jisses… Att komma hem lagom mör vid 18:20, och vara som luft för henne. Inte en kram, inte en blick och det var bara pappa som gällde.
I vanliga fall brukar hon komma springande till dörren och kasta sig runt benen på mig, men något var annorlunda idag. Varken Per eller jag vet dock varför. Vi har inte den blekaste!

Tack o lov mjuknade hon efter ca 40 minuter men usch så jobbiga minuter det var! Saga har sedan hon föddes varit mammas flicka. Och jag har ångrat så många gånger att jag varit så mycket med henne med mera, men idag, när detta hände, kände jag att nej, jag går aldrig till jobbet igen, nu blir jag kvar hemma och bara är med min dotter. Men så vet jag också att jag aldrig kan ge henne den stimuleringen eller aktiveringen för att göra någon av oss nöjda. Förskolan är magisk på tack vare det! Så mycket de lär sig och eftersom Saga inte har syskon kommer mycket av dela med sig m.m. därifrån också. Även om vi just nu absolut inte får låna något av henne när vi leker, men det tar vi i ett annat läge.

Nu sussar hon i alla fall, mina uppgifter med engelskan är klar för dagen och jag har hunnit skriva ner lite snabbt om kommande inlämningsuppgift. Att analysera en målning. Känns bra att jag kommit igång även om det är på svenska jag skrivit nu men då har jag i alla fall stödord när jag översätter.

Näpp, om jag skulle försöka plöja några sidor i boken också kanske.

Kram

Måndag

Så konstiga en del dagar kan bli. Hade en mysig morgon med Saga, allt flöt på vilket kanske inte är det vanligaste på måndagar om man har barn. Jag hade ställt klockan på en tid som var tidigare än vanligt, lite mest för att faktiskt få extra tid för att slippa stressa. Lämningen gick kanonbra och när jag sa redan hemma att vi skulle ta på oss för att åka till förskolan hoppade hon och skrek ” ja ja ja, FÖRSKOLAN”… Jag tolkar det som att hon trivs 😀

Men när jag väl hade lämnat henne var det som att allt ändrades. Jag kände mig extremt trött, tung i huvudet och en konstig huvudvärk som lite påminde om migrän, men flimret jag alltid får när det är på G uteblev. Väl på jobbet skrev jag till Per att jag inte visste hur länge jag skulle jobba men ändå att jag skulle kämpa på och se. Efter en kaffe lättade allt och ja, resten av dagen var så klart inget problem!

På vägen hem hämtade jag ut en ost jag senare ska ”buzza” om, en mild ost från Arla och ja, det är väl just det. Den är MILD och jag fördrar alla dagar av alla en ost som smakar mycket. Men, det ska jag vara noga med, den var inte äcklig… Kanske att den passar oss som barnfamilj bättre men vi får se. Ska ge den fler chanser så klart och förhoppningsvis har jag mer tid att skriva om den imorgon 🙂

Linas matkasse levererades idag också, vilket jag förträngt så väl hemma blev det att packa upp den och göra morgondagens lådor… samtidigt som Saga skulle göras i ordning för kvällen… Suck, det blev lite kaos kan man säga. Men till slut var ”Raska på, Alfons Åberg” läst och Saga pussad på. Några gånger fick vi gå in under tiden vi bytte lakan  vår säng men vid 20- tiden somnade hon. Sedan dess har jag läst engelska och nu tusan ska jag klara denna kursen, jag ger mig inte, så är det bara!

Så, nu stängs datorn ner så ska jag traggla vidare med ”Mainsfield Park” (fattar knappt något men det löser sig) och vid 22 ska jag lägga huvudet på kudden.

KRAM på er!