Börjar fundera faktiskt…

och jag gör det ganska rejält. Mest beror det på att jag verkligen inte vet hur länge jag och mina kollegor orkar. Vi kom fram till att irritationen vi känner mer eller mindre dygnet runt beror på stressen på jobbet, helt plötsligt har man konstigt nog blivit långsint, man orkar inte bry sig om ny information eller knappt om sig själv och jag börjar bli riktigt rädd för att väggen är alldeles för nära för många, bland annat mig, och att vi inte hinner att stanna innan näsan är platt och vi inte vågar gå utanför dörren… Jag vet att cheferna inte ser någon utväg, men ibland funderar i alla fall jag på om detta verkligen är den bästa lösningen… Vi lär märka det!

Utöver ovanstående små detaljer har jag märkt att detta visat sig i att min kropp inte fungerar som den ska och hur jag än coolar ner på kvällen så lyckas jag inte helt bli kvitt med oron vad morgondagen kan innebära. Imorgon VET jag att jag ska byta plats, det drar för mycket på min nuvarande och jag hoppas den nya kan ge min kropp ett andrum. Jag VET att vi inte kommer ha någon administration utan endast sitta i telefon utöver det gruppmöte som är inplanerat. Så från att ha haft 2 timmar och 30 minuter admin i morse har jag nu alltså 0 timmar och 0 minuter. Däremot VET jag också att min lunchpromenad och min kvällspromenad av just den anledningen också är de viktigaste minuterna jag har på hela dagen. De minutrarna innebär inga krav för fem öre utöver att sätta ena foten framför den andra och insupa varje syredel av världen och njuta av musiken i öronen!

Provade förresten de aktuella stövlarna idag, de fick jag rata ganska fort eftersom mina vrister inte fyllde upp 50% av skaftet… Det blev en väst och en ”jacka” istället på Intersport som jag hoppas värma mig på jobbet i allmänhet i vinter. Västen invigde jag redan idag på promenaden och med den sol som hösten ändå visade sig med idag så hade jag bara en tunn bomullstopp till! SÅNT GILLAR VI! Sen köpte jag ett omslag till pocketböckerna! Ett i skinn tror jag det är som skyddar pärmen, eller vad man nu kallar en pocketboks fram och baksida och rygg… hihih!!!

Näpp, nu bär det av till sängen för min del, har gråtit mig igenom första avsnittet av ”Välkommen hem” och har ni inte sett det finns det på tv3play.

Författare: Marika

Västgöte som flyttade öster ut för kärleken och blev världens lyckligaste maka i augusti 2011! 1 Juni 2013 blev vi dessutom stolta föräldrar till vårt älskade mirakel, Saga. Vi älskar dig oäntligt <3

2 reaktioner till “Börjar fundera faktiskt…”

  1. Ja fy faan alltså, man är helt slut. Sitter nästan o somnar när jag åker hem efter jobbet, o då har jag verkligen inte långt hem. Ska fasiken oxå börja med promenader nu, bara för att som du säger få koppla av och inte tänka på nåt annat än att gå framåt! Kan ta en längre promenad på morgnarna till jobbet till att börja med o bara lyssna på bra musik o vakna till lite 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.