En dröm…

Japp. Det där med hus är en dröm och med tanke på hur nära vi varit en gång i tiden… tidig vår 2015 mer bestämt så känns det så fel att vi inte är så nära längre.

Där och då fanns pengarna, men jag bangade. Troligen rätt beslut där och då men idag är jag aningen bitter över det. Jag äääälskar verkligen Sagas förskola och den var anledningen till att jag inte ”vågade”. Skulle vi få en lika bra förskola där lillstrumpa skulle trivas och må lika bra på? Ja, som sagt, jag bangade 🙁 Vi hittade en annan tomt i en annan by, även då bangade jag men nu när vi verkligen vill, och jag är redo… Då har saker och ting ändrats och framför allt pengamässigt. Mer krävs av oss som köpare och sparandet vi hade har minskat. Både för att vi unnat oss lite men också för att vi behövt köpa en ny bil då jag inte kunde lita på den tidigare… En handpenning krävdes eftersom lånet på dåvarande bilen var lite högre än planerat.

Men att se ”perfekta” tomter, ute på landet, nära vänner, nära ridskola och hästar och nära både pendel samt skola. Då gör det ont. Jag blir så enormt besviken på mig själv. Att sitta på tredje våning med en balkong och bara vilja ut på landet och kunna ta klivet ut på en veranda… Drömmar och hopp är det sista som överger oss men det är så jobbigt ändå. Rent krasst är det ”bara” handpenningen som hindrar oss. Vi vet redan hustillverkare och husmodell men vad hjälper det?
Jag planerar att börja rida, precis som Saga, men om jag INTE gör det skulle det ändå inte hjälpa med att jag sparade de pengarna varje år då det skulle ta 20 år för att få ihop pengarna. Sen att månadskostnaden i huset skulle bli 3 000kr lägre än hyran idag, det hjälper inte när man pratar med banken. De vill tjäna sina pengar. PUNKT.

Så, vad är nu då ”planen”? Ja ni. Vara envis, fortsätta drömma, men leva i nuet utan att rusa iväg. För leva måste vi få göra. Olycklig familj kanske inte förblir familj och då finns inget hus heller.

KRAM PÅ ER

Tisdag

Oj oj vilket väder vi får njuta av 🙂 strålande solsken för andra dagen i rad och det märks verkligen. Snön kryper undan och snödroppar samt krokus vågar sig upp ur jorden för att njuta av värmen. Det är galet mycket på jobbet då jag lär mig ta hand om fakturor samtidigt som jag gör jobbet jag gör annars också. Det är jätteroligt att lära sig nytt och att få mer ansvar. Ska försöka hinna uppdatera ganska kritiska rutiner också för inom kort har jag ingen ersättare om jag blir sjuk som kan det mesta av det jag gör så allt måste finnas på papper alt. i en gemensam mapp så stället inte blir stillastående. På det sättet har jag de bästa kollegorna, för jag vet att det löser sig!Igår var det simskola med lillstrumpa och idag blir det föräldramöte för mig. Det är med dubbla känslor jag går dit då det igår var en incident vi inte fick information om utan fick höra det först hemma av Saga. Men förklaringen kom idag och då vi fick också veta att det togs om hand redan igår men att överlämningen så vi fick informationen glömdes av. Och det kan man säga, de är underbara våra pedagoger och jag vet att de har koll, men de är också människor och huvudsaken är att Saga inte drabbades mer än vad som hände.Imorgon blir det lite med en relativt nära kollega som jag pratat med många gånger men inte trott jag haft så mycket gemensamt med. Ska bli jätteskönt att få bara vara Marika också :DNä, dags att förbereda kvällsmat till vår älskade unge så jag bjuder på en ägg- Marika från #bitmoji

Tröttmössa

Sitter med sandpapper innanför ögonlocken men ska skriva lite i alla fall…

Idag var det ridskola igen och det gick så bra! Saga vaknade redan vid 6- tiden i morse då det var så ljust ute och jag hade totalt missat att dra ned mörkläggningsrullgardinen. Vi lyckades ligga i sängen till 07:45 medans hon var uppe och lekte med en ny hästbox och ny häst.

På den riktiga ridskolan blev det kommande tre gånger Propan. En mysig kille som gärna buffade på mig som ”ledsagare” under lektionens gång. Troligen mest för att han trodde jag hade godis eller mat i fickan men det var bara tråkiga näsdukar att torka Sagas näsa med.

Väl hemma blev det lördagsmys med popcorn och Saga gjorde oss riktigt glada när middagen väl hägrade. Gjorde pasta carbonara med kalkonbacon och hon åt med god aptit! Undra om knussligheten med maten är på väg att lite lätt släppa?

Imorgon då? Ja, söndag. Det ska göras matlådor och förberedas för kommande vecka och mitt i allt detta far pappan i familjen till Stockholm för att se sitt DIF spela match mot LHC. Kommer hem sent och blir det tågförseningar kommer han hem ännu senare. Får se hur pigg han är på måndag morgon vid 05:00 då klockan ringer…

Näpp, dags att knyta sig, innan jag behöver rätta ännu fler stavfel 😉

Frånvaro

Fick en kommentar för fyra dagar sedan, med en fråga varför jag inte bloggar längre. Jag blev både förvånad och glad över just den frågan. Både för att någon läser det jag tidigare skrivit men också saknar när jag inte skriver. TACK!

Men, livet kom mellan kan man säga… livet med en mer hälsosam kropp, större kläder, större lägenhet och kallare yttertemperatur.

Hösten passerade kan man säga… julen passerade och i början av december fick vi möjlighet att ta beslut om att byta lägenhet med grannarna till en fyra. Vi tvekade inte en sekund så första helgen i februari flyttade vi!

Saga har börjat att rida och som vi älskar det! Vi är inne på tredje hästen. Man har en häst tre gånger och sen byter man. Vi började med en ponny som heter Day Dream, fortsatte med fjordingen Mirexo och förra lördagen blev det en premiärtur på Kaktus. Kaktus är ett sto på 154cm så det var en liten skräckslagen älskling som skulle trava på detta underbara djur. Det kom tårar men vi andades och jo då, det blev trav och leende o bilen på vägen hem.

Gällande mitt välmående. Har nått målet, är lättare i kroppen och vill se mig själv i spegeln igen. Sen att det kommer kommentarer från män, tyvärr är det så klart män, att jag är för smal. Däremot finns det också män som bryr sig om MIG och istället frågar om jag mår bra, för att de verkligen bryr sig. Jag försöker att tänka mer på dem som bryr sig än den som inte vet hur fan man INTE beter sig.

Om någon läser så saknar jag att skriva och kan försöka bättra mig, men att skriva för ingen, då kan jag likaväl använda en skrivbok här hemma.

Ta hand om er!

Sjukstuga, deluxe

Vilken vecka som vi idag avslutar!

Förra söndagen sa Saga att hon hade ont i halsen, tempen togs strax efteråt och sen var cirkusen igång. Medicin mot halsfluss som spyddes upp, kontakt med 1177 som fick läkaren att återkomma till mig och ny medicin skrevs ut och hämtades. Per var hemma måndagen och tisdagen sen tog hag över onsdagen då jag ändå skulle vara ledig pga studiedag på förskolan. Vi flängde runt en del då jag ville testa om Saga skulle orka med att vara på förskolan. Vi bakade, tog nytt foto till mitt körkort och sen åt vi lunch hos mina underbara kollegor och lämnade över de bakade kakorna. Ses imorgon! Skrek jag glatt när vi lämnade dem men det skulle jag inte gjort.

Väl hemma kom frossan, ont i halsen och svagheten. Nej nej, nu har jag åkt på skiten igen var så klart min tanke. Ringde vc för att höra med dem hur tidigt de KAN göra provet, jaaaa, först efter tre dagar gör vi det, fick jag som svar. 

Jag tänkte så klart ja ja, vi hörs imorgon igen! Jag ställde klockan för att försöka gå till jobbet men illamåendet på morgonen omöjliggjorde det. Hade på kvällen haft 39,4 i feber så jag var aningen matt. Per fick gå upp tidigare än planerat och lämna Saga istället. Sängliggandes var min melodi hela dagen…

I fredags var jag betydligt bättre. Började äta Ipren redan i torsdags och jodå, halsfluss var det inte för i helgen har vi till och med kunnat vara i Borås. Jag fortsätter några dagar till med Ipren och jobbar, det kommer jag göra imorgon! Men säga att vi ses imorgon, nej, nu tusan måste vi sluta säga då 😂

Ta hand om er, ny dag imorgon!